Välkommen till mitt hjärterum, där jag delar med mig av tankar och reflektioner under dessa helgtider. December månad präglas ofta av julens glädje och samvaro, men låt oss titta djupare på konceptet ensamhet. Att känna sig ensam handlar inte nödvändigtvis om att vara utan sällskap, det är något internt och personligt.

Europa, och särskilt västvärlden, exploderar i julefröjd under december. Månaden handlar om att samlas, med familj och vänner, för att njuta av gemenskap och traditioner. Men min fråga är, njuter verkligen majoriteten, eller är det bara en checklista för att följa strömmen och göra samma sak varje år? Jag personligen respekterar traditioner och älskar kulturer, men jag kan njuta av dem ensam och tillsammans med andra.

För mig har julen varit en tid för att reflektera över var jag är i mitt liv, hur mycket jag har uppnått under året och framförallt, hur jag mår. Jag fyller år dagen innan jul också, den 23:e December 1987 föddes jag. I år tillbringar jag julen ensam i min lilla lägenhet i Stockholm, och det känns fantastiskt. Jag har insett att de verkligen ensamma är de som låtsas. Jag låtsas ingenting, jag känner mig rik och självsäker på min väg. Allt är inte perfekt, men jag arbetar för det och det är det som ger mitt liv mening.

Det kommer aldrig att finnas en ultimat destination, för mig handlar det om förändring och att tillåta mig att ändra miljö, vänskaper och att vara ensam denna juldag ger mig så mycket motivation. Medan jag skriver detta inser jag att jag kanske, bara kanske, vill bygga en familj. Jag skulle vara väldigt glad att ha mig själv som mamma. Min kollega fick nyligen sitt tredje barn, en dotter. Allt jag har bevittnat är hennes styrka, styrkan att arbeta som optiker och hjälpa människor att se bättre, ta hand om två busiga barn, laga varje måltid och så mycket mer, trots allt håller hon ett gott humör. Jag älskar och beundrar henne, hennes namn är Dagmara. Hon har varit den mest underbara kollegan att arbeta med, eftersom vi båda jobbar med optik, eller jobbade. Jag har nyligen lämnat det bakom mig för att implementera tid för att utveckla detta varumärke, Planticum. Önskan att tjäna mänskligheten är min drivkraft.

Jag har öppnat mina ögon för kvinnlig kraft. Aldrig tidigare har jag känt något speciellt, men wow, det är en välsignelse att vara kvinna. Så mycket vi går igenom och vilken styrka vi bär på. En mors instinkt är inget att skoja om. Jag har inga egna barn, jag har strikt åtagit mig att inte föda ett barn i en trasig familj. Mitt äktenskap misslyckades, vi hade dålig kommunikation och jag var förlorad i äktenskapet. Allt jag gjorde var att anpassa mig, jag kunde aldrig vara mig själv, jag accepterades inte för den jag verkligen var, så jag anpassade mig och lurade mig själv att jag var lycklig.

Nu när jag är här, utan en familj att laga mat åt, lagade jag julmat till mig själv. Är det ens gott? Jag gjorde en köttbullssmörgås och den var god, men det finns mycket godare mat haha. Vad är dina planer för nästa år? Jag har bestämt mig för att engagera mig mer med människor, att vara introvert och inte vilja umgås placerade mig där min storhet inte kunde blomstra. Nu gör den det eftersom jag blir sedd, människor känner min energi och mår bra runt mig. Jag har äkta kärlek och acceptans för alla slags människor.

Visste du att jag aldrig har känt attraktion för en mans utseende? Jag tycker det är galet hur människor kan bedöma andra bara utifrån utseende, det finns så många lager. Jag blir attraherad när jag ser hur någon behandlar en annan person, hur de går, hur de bär sig, hur de kommunicerar. Kommunikation är verkligen sexig. Att kunna säga vad man tycker utan någon fasad, wow, det beundrar jag. Doften på huden, kläderna bestämmer mycket också. Underhåller du god hygien? Det handlar inte om att täcka över med en doft, det handlar verkligen om att hålla sig ren och det börjar med hur du äter, om du hydrerar dig, tar hand om tänder och tunga, har rena naglar och så vidare. Det är attraktivt att vara ren. Och över det, rutiner. Åh, hur jag beundrar människor med rutiner och disciplin. Tron inifrån talar högt i vardagens handling. Jag är en kvinna med tro, djup tro. Jag lever med Gud, därför känner jag aldrig ensamhet, jag känner mig hållen och stöttad av den allsmäktige. Det arbete jag gör med Planticum är baserat på min tro, jag vill förmedla denna självkärlek för att skapa en kärleksfullare värld. Jag vill erbjuda lyckliga hem, jag vill att familjer ska vara tillsammans och kommunicera mer. Jag vill att människor ska vara mindre rädda att vara sig själva, mindre rädda att göra misstag eftersom det är genom misstag vi lär oss. Och genom att dela våra erfarenheter kan vi fortsätta framåt genom att inte göra så många misstag som vi kanske skulle göra om vi inte lyssnade på varandra.

Lyssnar du… lyssnar du när någon talar? Eller planerar du i ditt huvud vad du ska svara, vad du ska säga och annat? Jag är en riktigt bra lyssnare, jag värderar människors ord djupt, om någon delar något med mig försöker jag lära mig något, jag har ett öppet sinne. Att ha ett öppet sinne är allt, när jag tittar tillbaka på mitt gamla jag, oh my God. Jag är så glad att åldras, att få vishet och skapa bättre resultat för mig själv. Jag är mycket peppad inför framtiden; i denna röriga värld är jag musan. Det känns konstigt när någon som inte ens är i harmoni med sig själv försöker lära andra hur man förblir i harmoni, pga dessa beteenden är världen ännu mer förvirrad. Att leva som man lär är något som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag var så traumatiserad som barn att jag blev stum, kunde inte få ut ord från min mun. Jag var tyst som en mus. Jag sa ordet ’mamma’ för första gången när jag var 12 år. Jag ville aldrig vara till besvär för någon, jag tänkte att människor redan hade problem så jag ville inte påverka någon. Problem var det enda jag bevittnade som barn, kände mig oälskad och ful. Nu börjar jag ta mig ur dimman, jag börjar prata jag har hittat min röst, min plats i denna värld. Jag har mycket att säga till denna värld, till dig. Lyssnar du?

Önskar er alla en fridfull jul och kom ihåg, julen handlar om Kristus, en tid för eftertanke och andlighet. Jag hoppas att oavsett vem du är, inte känner dig ensam och om du gör det, prata med mig, jag kommer att lyssna på dig.

 

Mycket kärlek, Trisha

Lyssna på min senaste podcast, lite balsam för själen: Quantum Odyssey: Navigating relationships